Ett underligt folk
Jag kom över denna text genom min nuvarande utbildning. man skulle svara på ett antal frågor.
Jag tycker denna berättelsen säger mycket om hur våra traditioner kan uppfattas av andra. :)
Det var en gång en ung afrikan, som under ett år besökte ett land på norra halvklotet.
- Det var ett väldigt exotiskt land med djurälskande invånare, började
han sin berättelse vid återkomsten till sin hemby
Några dagar under början av solperioden dyrkade de med stor iver sina
fjäderfän. De smyckade sina hem med hönsfjädrar och bilder av kycklingar,
de förtärde ägg av olika konsistenser, de klädde ut sina barn, tände
eldar och smällde av raketer. Det var någon slags ond gudom de
försökte skrämma bort.
Senare på året, när solen - som alla också dyrkade - stod högst på
himlen, klädde de en stång med blad och blommor och reste den mot skyn
Sedan dansade de runt och sjöng sitt hemlands vemodiga sånger, jag minns
särskilt hur de härmade grodornas rörelser och ljud
När kvällarna blev mörkare, flockade sig människorna kring enkla
ljuslågor. Nu hade de vuxna haklappar och små mössor på sig. De djur som
de nu hyllade, var små skaldjur, som de åt tillsammans med de starka
drycker som detta folk älskar.
En natt öppnades min dörr och en mängd kvinnor i vita, fotsida klädnader
trängde in. En kvinna hade ljus kring sitt hår och allesammans sjöng om
hästar och talade om katter. I detta land var det sällan jag hörde någon
tala om sin gud, men jag fick vara med och se när de firade den stora grisfesten
De anrättade grisen på många olika sätt, och när de första dagens
afton hade ätit - DÅ kom deras gud. Ja, de sa ju aldrig att det var så, men jag
förstod nog.
Han liknade vår gamla medicinman - med mask framför ansiktet och med
underliga kläder. Han hade dyrbara gåvor med sig till människorna, som då
blev glada och lyckliga. Sedan försvann han igen. De sa att han brukar
komma till dem en gång om året. Det är ett mycket underligt och exotiskt folk.
